De riktigt arga

Vi har tekniken. Vi har vetenskapen. Vi har vetat vad som krävs i över femtio år. Ändå står vi handfallna inför en skenande klimatkris och artutrotning. Det är en pågående global katastrof, och det beror på att våra bärande samhällsinstitutioner har abdikerat.

Därför görs ingenting? I alla fall helt otillräckligt

Våra system fungerar inte för att lösa långsiktiga existentiella hot. De är byggda för kortsiktig vinst och nästa valrörelse. Så till vida att inte politiker och väljare tar sitt ansvar vilket de inte gör.

• Politiken har misslyckats: Politiker tar monopol på utvecklingen men vägrar lyssna på forskningen. De skyddar rådande maktstrukturer i stället för att driva den nödvändiga omställningen.
• Juridiken skyddar fel saker: Lagstiftningen prioriterar äganderätt och ekonomisk tillväxt framför planetens överlevnad. Naturen saknar lagliga rättigheter.
• Finanssystemet göder krisen: Banker och investerare fortsätter att pumpa in kapital i fossilindustrin och miljöförstöring eftersom det kortsiktigt är mest lönsamt.
• Religionerna tiger: De stora trossamfunden har misslyckats med att mobilisera mänskligheten till ett kollektivt moraliskt ansvar för skapelsen och planeten.
• Människan sviker: Vi förmår inte lyfta blicken från vår egen bekvämlighet, och det kollektiva ansvaret lyser med sin frånvaro. Har vi de politiker vi förtjänar? Varför kräver vi inte mer av de vi röstar på?

Tillitskrisen och de verkningslösa protesterna

Hur ska vi kunna känna tillit till ett samhälle där systemen konsekvent sviker naturen? När uppvärmning, artutrotning, krig och fattigdom normaliseras bryts det sociala kontraktet ner.

Traditionellt utvecklingsarbete – där man prövar sig fram, innoverar och låter teknik och vetenskap visa vägen – stoppas i dag av stelbenta och icke-fungerande politiska strukturer. Ett politiskt etablissemang som saknar visioner.

Samtidigt har det demokratiska motståndet nått en återvändsgränd:

• Tusentals demonstrerar: Människor tågar på gatorna, ler och vet att de har moraliskt rätt. Men effekten blir noll. De avgörande besluten tas ändå bakom stängda dörrar.
• Civil olydnad biter inte: Det som förr kunde skaka om makten möts i dag av hårdare straff, likgiltighet eller medial avsky. Systemet har lärt sig att absorbera och ignorera protesten.

Att ta naturens sida

Samhället är i dag ostyrt när det gäller naturens absoluta krav. Naturen förhandlar inte. Om vi ska överleva måste vi sluta anpassa planeten efter politiken, och i stället anpassa politiken efter planetens absoluta gränser.