Två enkla principer
- Var sparsam med resurser.
- Slut kretslopp. Om det inte går – ha kontroll.
I praktiken behövs mycket kunnande och ingenjörskonst. Och att vi anpassar vår konsumtion.
Ibland är återvinning en form av greenwashing. Man måste analysera produktens hela livscykel och jämföra med annan hantering.
Hållbarhetsutveckling går ofta hand i hand med demokratiutveckling.
Ändliga och cirkulära resurser
Det finns ändliga resurser, sådant som kommer att ta slut. Det finns cirkulära resurser, sådant som återskapas.
De ändliga resurserna (metaller med mera) kan vi inte slösa med hur länge som helst, men det är stor skillnad mellan olika ändliga resurser. Några är det gott om, andra är det ont om.
Hantera resurser
Det är ingenjörskonst att visa hur vi kan hantera resurserna. Det kan bli svårt och komplext när vi ska välja mellan olika sätt att hantera resurserna. Med ekonomiska styrmedel kan vi skapa hållbar resurshantering. Det är politikernas ansvar att skapa bra ekonomiska styrmedel. Riktlinjerna är att det ska vara lönsamt när vi gemensamt bygger hållbara system. Lönsamt och effektivt på lång sikt.
Ibland räcker inte ekonomiska styrmedel, då fungerar förbud.
Frivillighet fungerar dåligt eftersom det ligger i människors psyke att agera efter vad som känns rätt på kort sikt. Psyket eftersträvar omedelbara belöningar. Ekonomiska styrmedel kan utformas så att de ger omedelbara belöningar – och resultat på lång sikt.
Spårbarhet och transparens
Spårbarhet och transparens är två mycket viktiga faktorer. Konsumenter och inköpare har rätt att veta vad de köper – både vad det gäller innehåll och hur produkten blivit till.
Olika märkningar är en bra början, men för att det ska bli korrekt krävs att allt innehåll är spårbart och att processen kontrolleras genom revision. En fungerande modell finns inom läkemedelsindustrin och för ekonomisk kontroll i alla bolag.
Först när kunskap, redovisning och kontroll fungerar kan konsumenter fatta bra beslut och välja bra produkter – där hela livscykeln är bra för hälsa och miljö.
Cirkulär ekonomi
Cirkulär ekonomi beskriver hur vi kan producera och handla utan att slösa på begränsande resurser, eftersom mycket återskapas i ett kretslopp. När resursen är cirkulär kan vi använda den så länge vi inte skadar eller utarmar.
Akuta åtgärder
- Dra tillbaka alla investeringar i olja, kol, naturgas och torv.
- Investera inte i sådant som kräver stål och betong. Produktionen släpper ut för mycket koldioxid – använd det vi har eller alternativa lösningar, fram tills det finns koldioxidneutrala alternativ.
- Plast ska inte hamna i naturen. Inte heller som mikro- eller nanoplast.
- Inte lika akut men viktigt. Se till så att livcykelanalyser styr återvinning.
Livscykelanalyser ger vägledning
För att bedöma om återvinning är bra för miljön måste man göra livscykelanalyser där man jämför olika typer av återvinning. Ibland ger analyserna resultat vi inte förväntat oss: det är till exempel ofta bra att energiåtervinna (elda), speciellt om avfallet är förorenat. Kompostering kan ibland vara kontraproduktivt ur koldioxid- och miljögiftssynpunkt.
Livscykelanalyser kan vara ganska enkla eller oerhört komplexa. Oftast är det avgörande hur återvinningen går till. ”Djävulen bor i detaljerna.”
Exempel på kretslopp
Det mesta är i ett kretslopp. Tiden för ett kretslopp varierar stort – det kan vara miljontals år eller bara några dagar.
Fossil olja, kol och naturgas har så lång kretsloppstid att vi inte ens har anledning att se det som kretslopp. Ett blad som faller från trädet har en kretsloppstid på något år. Om kolatomen bildar stammen i ett träd kan tiden vara 70–1000 år. I en torvmosse kan kolet bindas i många tusen år.
När vi samlar koldioxid och pumpar ner den i marken, kanske i Nordsjön, finns en oviktig risk att den pyser ut efter 500 eller 100 000 år – det behöver vi inte bry oss om. Varje år som koldioxiden är lagrad i marken minskar mängden i luften.
Återvinning av plast
Plast bryts inte ner i naturen och är ofta förorenad med skadliga ämnen. Alla plaster (undantaget Lyocell, som uppges brytas ner till koldioxid och vatten) finfördelas till mikro- eller nanoplaster och påverkar naturen. Därför måste plast avvecklas, oberoende av hur den tillverkats. Under tiden ska plasten brännas under kontrollerade former, gärna med infångning av koldioxiden. Energin i plasten kan återvinnas.
Avfallspyramiden
Avfallspyramiden utgör basen för hur vi tänker när vi skapar system för att ta hand om det vi inte längre behöver. Meningen är att spara på resurser och minska utsläppen: först minska förbrukningen, sedan återanvända, därefter materialåtervinna, därefter energiåtervinna – och sist av allt deponera.
Återanvänd allt som går att återanvända
Köp inte nytt – bara undantagsvis. Behovet att shoppa tillfredsställs bra av att återanvända gamla vackra saker. Vårt ekonomiska system borde stimulera återanvändandet bättre.
Materialåtervinning
Vissa material har en fungerande återvinning med utvecklad teknik och god ekonomi: papper och metaller. Andra ämnen är svårare – ibland är energiåtervinning mer miljöekonomiskt. Här måste man lita på livscykelanalyser och tillgänglig teknik.
Energiåtervinning
Många produkter ska brännas eftersom det är bästa sättet att bli av med dem och ändå använda den energi vi lagt in i dem. Om materialet är förorenat är förbränning ofta bäst. Våra stora anläggningar för sopförbränning och bioenergi borde samla upp koldioxiden och pumpa ner den på lämpliga ställen.
Deponi
Deponi är ett misslyckande, men måste användas när vi inte kan göra något annat med materialet. Det är då viktigt att ha kontroll på vad som finns i deponin.
Upphandling och avtal
Offentliga upphandlingar kan göras med hållbarhetskrav. Det är en myt att EU-regleringar motsätter sig det.
De planetära gränserna
Begreppet ”planetära gränser” pekar ut miljöprocesser som skapar stabilitet för livet på jorden. Alla dessa processer påverkas av människans aktiviteter. När man går över en planetär gräns tappar man kontrollen – jordens egen förmåga till självläkning försvinner. Att gå över en planetär gräns innebär en akut kris.
- Klimatförändring. Gränsen var passerad 2009, försämringen fortgår.
- Förlust av biologisk mångfald. Gränsen var passerad 2009, försämringen fortgår.
- Ozonskiktets uttunning i stratosfären.
- Havsförsurning. De ökande halterna av koldioxid i luften ökar halterna av kolsyra i vattnet, vilket försurar haven. Gränsen passerades 2025.
- Biogeokemiska flöden (fosfor- och kvävecykler). Gränsen för kväve var passerad 2009, för fosfor 2015.
- Förändrad markanvändning (till exempel avskogning). Gränsen passerades 2015, försämringen fortgår.
- Färskvattenanvändning. Gränsen passerad 2023.
- Aerosoler i atmosfären (mikroskopiska partiklar som påverkar klimatet och levande organismer).
- Nya kemiska substanser (”novel entities”: organiska föroreningar, radioaktivt material, nanomaterial och mikroplaster). Gränsen passerad 2023, försämringen fortgår.
Om politiker skulle genomföra de beslut som tagits vid FN-mötet COP 15 skulle vi troligen kunna ta oss åt rätt håll. Man kan sammanfatta det som att vi vet vad vi måste göra – men struntar i det.
FSSD, Det Naturliga Steget ur kretsloppsperspektiv
FSSD (Framework for Strategic Sustainable Development) är ett ramverk för strategisk hållbar utveckling. Det hjälper organisationer att förstå helheten och prioritera rätt – inte bara optimera enstaka detaljer.
FSSD är en metod som bygger på Det Naturliga Steget (DNS). Den formulerades av Karl-Henrik Robèrt på 1980-talet och har sedan använts av företag, kommuner och myndigheter. Metoden utgår från systemvillkor som måste uppfyllas för ett hållbart samhälle:
Jorden får inte utsättas för en systematisk ökning av:
- Halter av ämnen från berggrunden. Till exempel fossilt kol, olja och metaller.
- Halter av ämnen från samhällets produktion. Till exempel kväveoxider, bromerade flamskyddsmedel och hormonliknande kemikalier.
- Nedbrytning på ett fysiskt sätt. Till exempel överavverkning av skogar, överfiske och stadsutbredning.
Systemvillkor 4 till 8 handlar om social hållbarhet.
En styrka med DNS är arbetssättet med backcasting: man beskriver först en framtidsbild där systemvillkoren är uppfyllda, och planerar sedan bakåt från den. Det gör det lättare att se vilka åtgärder som verkligen leder rätt – i stället för att bara reagera på dagens problem.
Källor och specialister
Källkritik är nödvändigt – att hitta bra källor är ändå bättre. När det gäller kretslopp: ingenjörer, ekologer och ekonomer.
Var försiktig när kunskapen kommer från lobbying- och fackorganisationer.
- IVL Svenska Miljöinstitutet – bekostas av staten och branscher tillsammans; sök fakta hos dem innan du spekulerar.
- Stockholm Resilience Centre – de planetära gränserna