Om våldsbenägna extremistmiljöer

Forskningen visar att våldsbenägenheten skiljer sig markant mellan extremistmiljöer när det gäller ideologi, struktur och måltavlor. Kriminologiska och psykologiska studier, bland annat från Institutet för framtidsstudier (IFFS) och Center mot våldsbejakande extremism (CVE), pekar på tydliga mönster.

Högerextremism

• Ideologiskt fokus: Bygger på nationalism, rasism och antisemitism.
• Våldets karaktär: Ofta reaktivt, spontant eller strategiskt riktat mot minoriteter, HBTQ-personer och politiska motståndare.
• Struktur: Karaktäriseras i dag alltmer av lösa digitala nätverk och ensamagerande aktörer ("ensamvargar").
• Hotnivå: Bedöms av Säkerhetspolisen (Säpo) utgöra ett av de främsta terrorhoten i västvärlden.

Vänsterextremism

• Ideologiskt fokus: Grundar sig i antifascism, antikapitalism och autonoma idéer.
• Våldets karaktär: Oftast konfrontativt och incidentbaserat, exempelvis i samband med demonstrationer eller mot specifika företag och polisen.
• Struktur: Starkt kollektivistisk och gruppdriven, med lägre tendens till dödligt eller storskaligt terrorvåld i modern tid.
• Hotnivå: Bedöms myndighetsmässigt som det lägsta konkreta terrorhotet av de tre miljöerna.

Religiös extremism (våldsbejakande islamism/jihadism)

• Ideologiskt fokus: Utgår från en radikal, politisk tolkning av religionen (salafistisk jihadism) där våld ses som en teologisk plikt.
• Våldets karaktär: Systematiskt och strategiskt med målet att maximera antalet dödsoffer och sprida maximal skräck genom storskaliga attentat.
• Struktur: Tidigare styrd av internationella nätverk (som IS och al-Qaida), men numera drivet av digital radikalisering och ensamagerande.
• Hotnivå: Utgör tillsammans med högerextremismen det primära hotet för storskaliga terrorhandlingar i Europa.

Psykologiska drivkrafter bakom radikalisering

Forskningen visar att det inte finns någon specifik "extremistpersonlighet", men studier inom politisk psykologi och kriminologi pekar på flera gemensamma psykologiska sårbarheter och drivkrafter.

Generella drivkrafter

• Sökande efter identitet: Individer upplever ofta en existentiell tomhet eller identitetskris, där extremismen erbjuder en tydlig roll och en känsla av att tillhöra en elit.
• Behov av kognitiv closure: En stark psykologisk ovilja mot osäkerhet gör att individen dras till svartvita världsbilder som delar upp människor i "vi mot dem".
• Upplevd orättvisa: En djup känsla av personlig eller kollektiv kränkning (så kallad relativ deprivation) skapar ett starkt behov av upprättelse eller hämnd.
• Sårbarhetsfaktorer: Psykisk ohälsa, neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) och trauma är överrepresenterade, särskilt bland ensamagerande aktörer.

Källor: Institutet för framtidsstudier (IFFS), Center mot våldsbejakande extremism (CVE), Säkerhetspolisen (Säpo), Forum för levande historia.